Om man bäddar rätt får man...
Kategori: Allmänt
Jag hade inte några större förhoppningar egentligen. Var bara trött på ensamheten. Det hade gått månader sedan skilsmässan gått igenom och vi hade inte efter det. Tror aldrig vi kommer göra det heller. Det var ganska givet att det skulle bli så. Det hade varit kallt och dött länge och att skriva under ett papper som gjorde det omöjligt att blunda längre var vad som skulle till. Vi behövde båda något annat. Något ingen av oss kunde ge den andre, längre.
Fram tills nu har dagarna bestått av återhämtning. Själslig läkning. Utrensning. Detox. Kalla det vad du vill. Jag har städat, tömt, rensat. Nu är jag klar.
Med det har längtan kommit åter. Efter att vara nära. Känna varm hud mot min. Fingrar som flätas samman, läppar som går på upptäcktsfärd längs en väldoftande hals ...Jag var redo igen.
Frågan var bara hur. Gå på krogen i all ära, men jag var inte särskilt sugen på att stå där och bygga upp förhoppningar och sen gå hem ensam i natten. Nej, jag behövde en annan ingång. Ett nytt, oprövat territorium.
Nätet. Att nätdejta insåg jag vore den perfekta lekplatsen för någon som mig. Att kunna uttrycka mig i ord är en del av mitt levebröd, relationer en annan. Att nätdejta borde därför vara det ultimata insåg jag.
Sagt och gjort. Men då jag är en person som inte kan lämna ut min identitet hur som helst innebar den största utmaningen att skapa en profil som lockade till sig rätt personer utan att avslöja vem jag egentligen är. Eftersom mitt yrke är av den seriösare sorten blev mitt nickname av motsatsen. Vilket också passade ganska bra då jag inte var ute efter något förhållande. Bara lite närhet.
Shaggman. Jag skrev det på kul, säker på att det inte skulle godkännas. Det gjorde det. Varför inte, tänkte jag. So, Shaggman it is.
Jag skrattade fortfarande när det första meddelandet dök upp i inkorgen.